Att vara informatör   Andrea Ahlenius, 20, är förutom självutnämnd bov också skolinformatör för Rättviseakademin. Det senaste året har hon fått hundratals gymnasieelever att börja fundera på sina åsikter och sin roll som världsmedborgare. Hon gillar Rättviseakademin för att "unga varelser får chansen att engagera sig för att skapa framtiden så som vi vill ha den”.             Som skolinformatör för Rättviseakademin jobbar man precis så mycket eller lite man vill. Man kan ta några få föreläsningar per termin eller varje vecka om man skulle vilja. Och om det skulle finnas.. För det gäller också att hjälpa till att hitta lärare som vill ta emot en! Andrea är aldrig sen att tacka ja till en föreläsning. Eller deltagande workshop kanske vi hellre kan kalla det. Rättviseakademin tycker ju att det är viktigt att uppmuntra unga att tänka till, ta ställning och diskutera. Och för att göra det räcker det inte att sitta tyst och lyssna på en föreläsning.   Andrea berättar om en gång när hon besökte en klass och körde ”fyra hörn”. Fyra hörn är en lek där ledaren säger ett påstående och varje hörn i rummet representerar ett svarsalternativ. De som ställt sig i samma hörn får diskutera med varandra varför de valt det hörnet. Sen får någon förklara för hela gruppen. ”Jag frågade ‘vem har mest makt?’”, berättar Andrea. ”Usama Bin Laden, Bill Gates, George Bush eller Du? Det stod folk i alla hörn och jag bad en kille som valt Usama Bin Ladin förklara sitt val. Han sa att han var släkt med Usama. Jag vet inte riktigt varför men jag började skratta. Märkte ganska snart att ingen annan skrattade och pojken såg superallvarligt på mig… Men sen visade det sig att den här klassen gick estetiskt dramaprogram och de hade lyckats grundlura mig!”   Andrea har gått två helgkurser med Rättviseakademin. Hon tycker att hon lärde sig mer på de helgerna än vad hon lärde sig på ett helt år i gymnasiet. Dessutom fick hon nya vänner, käkade god mat och hade himla roligt. Kurserna är som ett mellanting mellan kurs och läger, och de genomförs oftast i en scoutstuga eller på en gård på landet. När man har gått en grundkurs så kan man kalla sig skolinformatör för Rättviseakademin.   – Men varför tycker du att du är en bov?  ”Jag är en bov som hjälper andra bovar att upprätthålla sina bov-business. Jag har till exempel köpt en ny märkesjacka. Företaget med det märket är förmodligen världsmästare i att göra vinst med hjälp av barnarbete. Mitt köp bidrar till deras vinst. Alla CD-skivor jag köpt har till större delen bidragit med pengar till knarkande musiker och därmed knarkindustrin i sin helhet. En CD-skiva består dessutom av aluminium som det krävs enorma mängder energi för att utvinna. Men jag vill ju lyssna på min musik! Och när jag känner för det vill jag dricka kaffe och det gör jag – trots att kaffeindustrin exploaterar fattiga länder i Afrika och Sydamerika!”   Antingen så tycker Andrea att vi alla är bovar eller så kanske övertydliga exempel behövs för att synliggöra strukturer.. ”Konsumtion är bara en liten del av allt som behövs förändras i världen,” fortsätter hon. ”Men den är ganska viktig att prata om när man åker ut till skolor eftersom det handlar om att politisera vardagen. Genom att ställa krav som konsument och försöka få andra att ställa krav och tänka till kan vi skapa en bättre värld.”    Till sist vill jag veta varför hon tycker att andra också borde bli informatörer för Rättviseakademin. ”För att det är sjukt kul att jobba med att förändra vår sjuka värld! För det är faktiskt det man gör. Även om det kanske inte syns i någon statistik så får du förhoppningsvis i alla fall någon annan att tänka till. Ta den chansen!”